Höjeåprojektet

Utvärdering av Höjeå projektet

Hela Höjeåprojektet har 2016 utvärderats av våtmarksexperten John Strand på Hushållningssällskapet i Halland.

Rapport från utvärderingen av Höjeåprojektet

Populärvetenskaplig sammanfattning av Höjeåprojektet och av utvärderingen av projektet.

Landskapsvårdsplanen - starten för Höjeåprojektet I

1989 fick Ekologgruppen i Landskrona i uppdrag av Höjeå vattendragskommitté (senare Höje å vattenråd) att upprätta en landskapsvårdsplan för de jordbruksdominerade delarna av Höje å avrinningsområde. Landskapsvårdsplanen omfattade i stort sett hela avrinningsområdet väster om Genarp. I den planen formulerades för första gången syften och kvantitativa mål för det kommande vattenvårdsarbetet i Höje å, d v s det som senare skulle komma att bli Höjeåprojektet.

Höjeåprojektet är sannolikt det första större våtmarksprojektet i Sverige som arbetat med avrinningsområdet och inte administrativa gränser, såsom kommungränser, som avgränsning och där flera kommuner samarbetat över kommungränser men inom avrinningsområdet. Det är troligt att starten av Höjeåprojektet i början 1990-talet, och det arbetssätt som användes, banade väg för andra stora våtmarksprojekt där man också utgick från avrinningsområdet och där flera kommuner sammarbetade (t ex Kävlingeåprojektet och Segeåprojektet i Skåne samt ”En renare Laholmsbukt” i Halland). Betydelsen av Höjeåprojektet ska därför inte bara ses i ljuset av uppnådda resultat utan ska även ses som ett pionjärprojekt med stora positiva bieffekter.

Höjeåprojektet I

Höjeåprojektet I drevs som ett samarbete mellan Lomma, Lunds och Staffanstorps kommuner genom Höje å vattendragsförbund. Projektets målsättningar var att förbättra vattenkvalitén och minska övergödningen i Höje å och Öresund samt att gynna växt- och djurlivet i de jordbruksdominerade delarna av avrinningsområdet. Vattenvårdsåtgärderna bestod främst i anläggning av dammar, våtmarker och skyddszoner på platser där de gjorde stor miljönytta. Arbetet byggde på att det fanns intresse hos markägare och arrendatorer att upplåta mark för vattenvårdsåtgärder. Höjåprojektet I pågick mellan 1991-2003.

Höje å landskapsvårdprogram 2017

Ambitionen fanns hos kommunerna och andra medverkande i Höjeåpojektet I att fortsätta med åtgärdsarbetet i avrinningsområdet. 2004 beslutade därför kommunstyrelserna i Lund, Lomma och Staffanstorps kommuner att ett förslag till ett nytt Höjeåprojekt skulle tas fram. Ekologgruppen började 2005 med en uppdatering av landskapsvårdsplanen från 1991 och efter samråd med allmänhet och berörda var planen färdig 2007. Höje å landskaps-vårdsplan 2007 innehöll ett bredare åtgärdspaket än landskapsvårdsplanen från 1991, med stor fokus på förbättrade möjligheter till rekreation för allmänheten. Tanken var att den nya landskapsvårdsplanen skulle utgöra en idékatalog av åtgärdsförslag för det nya Höjeåprojekt.

höjeåprojektet II

Samtidigt som den nya landskapsvårdsplanen togs fram ansökte de tre kommunerna om statliga bidrag för naturvårdsprojekt för genomförande av några av åtgärden i landskapsvårdplanen. Medel beviljades år 2006 för anläggning av vandringsstråk och restaurering av vattendrag och 2007 gick påbörjades arbetet med Höjeåprojektet II. Arbetet drevs precis tidigare av kommunerna genom styrelsen för Höjeå å vattendragsförbund och en arbetsgrupp.

I den första etappen av Höjeåprojektet II fokuserade arbetet på anläggning av gångstråk samt på återmeandringen av Höje å vid Trolleberg.

Från och med 2010 övertog nybildande Höje å vattenråd de uppgifter som Höje å vattendrags-förbund tidigare haft. Vattenrådet har sedan dess drivit arbetet med Höjeåprojektet, men även med recipientkontroll och vattenförvaltning.

I etapp II har åtgärdsarbetet breddades åtgärds- arbetet till att åter omfatta anläggning av dammar och våtmarker samt till biotopvårdande åtgärder i vattendragen, trädplantering och restaurering av befintliga dammar och våtmarker. Åtgärdsarbetet finansierades med kommunala medel som växlas upp av statligt stöd (f f a miljöinvesteringsstöd för dammar/våtmarker).

Resultat

Inom Höjeåprojektet har det sedan starten 1991 anlagts ca 110 ha våtmarker som bedöms ha en reningseffekt på ca 62 ton kväve och ca 2,5 ton fosfor varje år. Den ursprungliga målsättningen för kväve, en reduktion på ca 80 ton varje år, uppnåddes inte men resultatet bedöms ändå som mycket bra sett ur ett nationellt perspektiv.

Dessutom har Höjeåprojektet visat på en direkt effekt på näringskoncentration i ett av de större biflödena, Önnerupsbäcken, vilket ytterligare styrker påståendet att Höjeåprojektet har haft och har, en påverkan på vattenkvaliteten i ån. Effekten av åtgärderna på havet är mycket svår att visa med direkta mätningar men vid jämförelse av den beräknade reningseffekten av våtmarkerna med den årliga transporten 2013-2014 (som var 320 – 880 ton kväve och 3,4–12 ton fosfor) så står våtmarkerna kan för en reduktion motsvarande 7-20 % av kvävetransporten och samt även en stor del av fosfortransporten.

När det gäller biologisk mångfald är projektet också lyckosamt. Höjeåprojektet har t ex varit en direkt bidragande orsak till uppgång av flera arter rödlistade fåglar och medverkat till att arter kunnat tas bort från rödlistan. Projektet har också påbörjat ett arbete med aktiv utsättning av olika hotade vattenväxter.

Den stora satsningen på uppföljning av projektets effekter har genererat data som är av mycket stort värde för kunskapen om våtmarker. Förutom Kävlingeåprojektet saknar troligen Höjeåprojektet motstycke i Sverige vad gäller uppföljning och skapande av data om anlagda våtmarker.

Alla rapporter från Höjeåprojektet finns här.

Träffar: 85